Familjen Kinnander befinner sig på BVC.
4-åringen testar hörsel, syn, språkutveckling.
Han får även rita och återberätta händelser(som om det skulle vara något problem, det där med återberättande sker dagligen konstant).
Storebror klarar sig med bravur igenom alla tester.
-"kan du rita en gubbe till mig?" frågar sköterskan och tittar vänligt på storebror.
-"jåhå da!" säger han och börjar rita. Han vill gärna att sköterskan ska ha full fokus på honom och inte prata med föräldrarna.
-"Kolla här, denna cirkeln är huvudet!"
-"jaha, va bra..." säger sköterskan och fångar upp föräldrarnas blick igen.
När teckningen är klar utbrister storebror:
-"Men!jag har ju inte skrivit mitt namn jö! Det måste jag ju göra!"
-"Ja! det glömde vi ju helt bort!" svarar sköterskan
-"Denna gubben är Wille...jag skriver hans namn med.."
-"Jasså kan du hans namn med?!"
Näe, Storebror har aldrig skrivit lillebrors namn tidigare men såg det tydligen som en utmaning och fixade det galant.
Stolta föräldrar berömmer storebror och börjar klä av lillebror, för nu är det hans tur.
Under förberedelserna inför invägningen, då lillebror sitter naken på skötbordet överraskar storebror oss:
-"Han ser ut som en pensionär!"
Mamma, pappa och sköterskan börjar skratta.
-"som en pensionär.." upprepar sköterskan och höjer ögonbrynen då hon tittar på storebror, samtidigt tänker storebrors föräldrar:
Kunde han det ordet? var har han hört det? och vad har han för syn på pensionärer egentligen?
Han överraskar oss ofta i vardagen med nya ord.
En dag ropade storebror från sitt rum:
-"Mamma! När jag var tre, innan fyra, förut, då kunde jag inte säga det.. men nu kan jag säga: Kartong!"(Tatong)
-"Mamma, pappa! Jag kan säga leverpastej!"(leverstapej)
