Flyttfåglarna
När sommarn mot hösten sig vänder
då samlar sig flyttfåglars rad.
De längtar mot ljusare länder
med vårliga, grönskande blad.
De vet, att när sommaren svalkas,
då närmar sig uppbrottets stund.
De vet, att när höststormen nalkas,
då väntar en varmare lund.
En dag lyfter tusende vingar
för fjärran mångmila färd,
och flyttfågelsträcken sig svingar
mot syd, mot en varmare värld.
Guds folk är som flyttfåglars skara,
de väntar på uppbrottets stund.
De väntar Guds sommar den klara
där högt ovan världarnas rund.
De väntar en sommar därborta,
ett varmare skönare land.
Ja, blott några vingeslag korta,
sen ser vi den soliga strand.
En dag lyfter tusende vingar
för fjärran mångmilafärd.
förbi alla stjärnornas ringar
mot himlen, Guds eviga värld.
När sommarn mot hösten sig vänder
då samlar sig flyttfåglars rad.
De längtar mot ljusare länder
med vårliga, grönskande blad.
De vet, att när sommaren svalkas,
då närmar sig uppbrottets stund.
De vet, att när höststormen nalkas,
då väntar en varmare lund.
En dag lyfter tusende vingar
för fjärran mångmila färd,
och flyttfågelsträcken sig svingar
mot syd, mot en varmare värld.
Guds folk är som flyttfåglars skara,
de väntar på uppbrottets stund.
De väntar Guds sommar den klara
där högt ovan världarnas rund.
De väntar en sommar därborta,
ett varmare skönare land.
Ja, blott några vingeslag korta,
sen ser vi den soliga strand.
En dag lyfter tusende vingar
för fjärran mångmilafärd.
förbi alla stjärnornas ringar
mot himlen, Guds eviga värld.
T&M: Lydia Lithell
Jag älskar den här låten...
Kanske mest för att jag förknippar den med min pappa.
Med sin varma, djupa och trygga röst sjöng han den på
sina föräldrars begravningar.
När vi stod inför en annan begravning, försökte jag
förklara för Storebror(3år)varför man har
en begravning och hur det går till:
-"...och så är alla ledsna och.."
-"Varför är de ledsna?"
-"Jo, du vet, de kan ju inte träffas och prata med (personen) mer..alltså på det sättet som vi pratar nu,du och jag."
-"Men! (Han) är ju i Himlen nu, hos Gud, och Han är ju jättesnäll! (Han) lever ju där istället nu..."
Självklart vill man sörja, gråta och längta!
Det är klart att man ska göra det!
Men ibland tror jag att vi behöver
ta det så enkelt som en 3-åring.
Ett liv är en fantastisk gåva!
All kärlek, upplevelser, prövningar och glädje man får i det,
och ibland tänker jag att jag vill hinna med det och det och det innan jag dör...
Men min mamma sa en dag till mig:
-"Att dö är bland de finaste gåvor man kan få"
Visst låter det hårt, men jag kan inget annat än att hålla med.
Jag tror på en god Gud, på att Han står med en öppen famn och väntar på oss i sin Eviga Himlen.
Ett liv..visst..i en värld som människor förstört med ondska.
Men känn på det här:
Ett Evigt liv där Gud,
världens finaste Far, tar hand om allt.
Där finns inga krämpor, ingen mobbning, ingen irritation, ingen avundsjuka, ingen sorg, ingen tid att hålla, ingen sjukdom, inga pengar, ingen ondska alls.
Jag vet inte... men
Jag tror på detta!
Ni kan tycka att jag är knäpp om ni vill,
för jag kan inte bevisa något, jag bara Tror.
Endel får uppleva mycket, andra inget alls.
Jag har fått uppleva saker som jag aldrig skulle kunnat ta mig ur om inte Gud bar mig.
Han tar hand om mig och det vill jag att han ska fortsätta med.
Endel vill klara sig själva, det vill inte jag.
Det ska bli kul att möta Honom en dag.
Storebror och jag har pratat och fantiserat om den dag då vi kommer till Himlen:
-"Haha, Mamma då ska jag ta med mig blommor, springa fram till Gud och kittla honom i ansiktet med dom!"
-"Kanske har Han Uno där också, då kan vi spela!"
